Han hette Jonas. Han gick i 7a och jag i 7c. Året var 1994 och jag skulle fylla 14 år. Han var det finaste jag sett och det var första gången jag kände det där pirret i magen. Innan hade man nog bara sagt att man var kär, fast man visste nog inte alls vad det betydde. Jonas fick mina knän att skaka och mina kinder att rodna. Oj oj vad jag tyckte om honom. Jag kan tamegröne fortfarande komma ihåg hans telefonnummer, fast jag aldrig ringt till honom. Jag kan fortfarande inte höra "Nothings gona change my love for U" utan att tänka på denne gosse. Jag var 13 år och det kändes som på riktigt! Det var en underbar tid och den kommer jag aldrig glömma. Det blev såklart aldrig nåt, han var förlorad till en av mina bästa vänner. Men en dans blev det, en dans på skakiga ben.
Jonas var den första kärleken, följt av så många... Så många... :-)
Lördag, sambon väcker mig tjugo över sju! Varför? Lyssnar på Ring så spelar vi, äter frukost, Ellabus går till bästisen Alma. Jag damsuger, kastar i en tvätt, surfar lite. Ja, en vanlig skön lördag! Ikväll ska kusin Linn ha disco och jag ska vara "lektant"
Bra, hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar